Nu kan jag inte hålla det hemligt längre, då detta upptar hela min tankeverksamhet, haha.
Ska till husläkaren den 18/12-09, men tänkte skicka ut lite krokar själv också, till olika sjukhus.
Egenremiss för Gastric bypass
Hej!
Mitt namn är Anne, jag bor i Haninge, och är idag 36 år gammal. Jag har sedan barndomen alltid haft problem med övervikt, vilken blev dramatiskt högre efter 25-årsåldern. Idag väger jag xx kg, och är 156 cm lång. Jag har ett BMI på xx. Jag har som mest vägt xx kilo (augusti 2009).
Jag har vid några tillfällen tappat i vikt bl.a. då jag har tagit hjälp av viktväktarna, tappade då runt 10 kg, men gick upp det snabbt igen. Med viktklubben tappade jag 5 kg, även dessa gick jag upp igen. Med Nutrilett tappade jag 5 kilo, men gick även då upp alla tappade kilon, plus två extra. Har prövat LCHF, där tappade jag runt 5 kilo, men gick upp även dom.
Jag har fött ett barn, med kejsarsnitt, pga. sätesbjudning. Under graviditeten gick jag upp 30 kilo, jag gick ner 20 kilo efter graviditeten. Men har efter detta gått upp 40 kilo. Jag är inte sjuk på några andra sätt, undantaget min förkylningsastma, men den har blivit bättre i och med mitt rökstopp, slutade i augusti-09. Jag äter dock antidepressiv medicin, i och med depression till följd av sexuella övergrepp som jag var med om som barn. Om min medicinering är ett hinder är jag inställd på att sluta medicinera, äter Efexor för depressionen, sedan tar jag en del mediciner för att kunna sova, dock inga bensodiazepin-preparat.
Det finns anlag för fetma i släkten, både på min mamma, och på min pappas sida, och till det finns diabetes typ 2 kopplat. Inga anlag för blodproppar finnes, men väl för högt blodtryck. Jag har inte diabetes, heller inte högt blodtryck.
Jag fick för något år sedan väldigt ont i ryggen, i svanken, när jag stod upp för länge, och när jag promenerade. Den värken håller i dagsläget sig kvar, och det är till följd av min enorma övervikt, och i och med den värken så kan jag inte motionera, jag klarar av att gå ungefär 150 meter, sedan tar det stopp, då känns det som om ryggen ska gå mitt itu. Jag är ”glad” att jag är sjukskriven för min depression, för som det ser ut nu så skulle jag inte klara av mitt arbete som undersköterska på en sjukhemsavdelning för dementa.
Jag tror att mitt psykiska mående till en viss del skulle bli aningen bättre i och med viktnedgång, för hur det nu än är, så mår man inte bra psykiskt av stor övervikt. Därmed inte sagt att jag blir helt fri från min depression, för bearbetningen av mitt bagage måste ändå göras, och läkas, eller i alla fall förbättras, för att jag ska må bättre.
Jag åberopar vårdgarantin.
Med vänlig hälsning
Anne
.jpg)
.jpg)
